Lite horse talk^^
Ah, kom på att jag nog inte har faktiskt berättat hur mycket ridningen betyder för mig so here we go!
Allt började med att min granne skaffade ponny, frågade min föräldrar om de vill ta med mig ut till Hälla Gård, och de sa jag, vet där emot inte om de ångrar det valet eller ej. Redan då, vid 2 års ålder högst fastnade jag för dessa underbara djur, haha de berättar jämt att efter min första ridtur så skrek jag och ville absolut inte komma ner från hästryggen! Varken min pappa eller mamma är hästmänniskor utan jag fick det av min älskade granne och jag är skyldig henne mer än mycket.
Det är helt sjukt vad många underbara stunder hon har gett mig tack vare att göra mig hästbiten, all credit går till Malin, min fina granne som gjorde mig hästbiten riktigt ordentligt, för jag håller fortfarande kvar vid dessa underbara djur fast jag har väääääääldigt många gånger funderat på att slutat.
Jag vet inte alls egentligen hur jag har motiverat mig själv att fortsätta rida när jag egentligen kanske utvecklas så mycket längre, inte har någon ponny som passar mig till 100%.
Tror att innerst inne är jag bara nöjd med att få vara i deras närhet, jag har aldrig varit en tävlingsmänniska, men vem vet, alla kan få blodad tand! Fast då måste jag verkligen hitta en liiiiiiiten storhäst som passar mig, och vet inte direkt om jag känner för det just nu.
Fast vissa ponnyer/hästar har gett mig otroligt mycket, Hannas Casper, Hannas Moral, Pandy, Baccardi(stavningen), Tabasco, Goldie, Nelly och Phonix. Den ena har stuckit med mig så jag ramlat av och brutit rörbenet i axeln, den ena förbättrade min balans kollosalt och vissa lärde mig att rida med benen och inte bara åka med och den som mest har hjälpt mig är Hannas Casper!
Nelly fick av mig så jääääkla måånga gånger inom hoppningen så jag blev rädd, och om jag inte hade fått möjligheten att hyra och rida denna underbara ponny så hade jag fortfarande varit rädd! Han hoppade så underbart lätt, brydde sig inte om hindrena utan bara körde, han bara "lita på mig, det här klarar jag!" Och herregud vilka underbara stunder, vissa bättre än andra, men han kommer alltid vara en av mina favoriter tillsammans med Pandy, Goldie och Phonix! 3 welshar och en haflinger, hehe märks det vilken ras jag fastnar lättast för?
Självklart har Nelly en speciell plats i mitt hjärta men fel start på allt som gjorde att jag nog aldrig gjorde att jag fastnade på samma sätt som för Casper, men hon lärde mig åtminstånde att rida rätt med sätet osv, haha knasponny. Men alltså jag har ridit på ridskolan sen 6 års ålder, har upptäkt att mina val av hästar minskat drastiskt och tja...vad mer kan man säga, alltid en hästtjej, för evigt en hästtjej?
En dag ska jag hitta mig en egen häst/ponny, eftersom jag lätt kan rida b-ponny kommer nog min framtida häst bli en pensionerad, fräsch welsh från en ridskola, haha, helt lagomt för en vuxen som bara vill ha en bästa vän och en träningskompis!
Och nu blev detta jättelååååångt, men vet inte, kände för att skriva långt, hoppas någon förstår min poäng och passion för dessa underbara djur!
Allt började med att min granne skaffade ponny, frågade min föräldrar om de vill ta med mig ut till Hälla Gård, och de sa jag, vet där emot inte om de ångrar det valet eller ej. Redan då, vid 2 års ålder högst fastnade jag för dessa underbara djur, haha de berättar jämt att efter min första ridtur så skrek jag och ville absolut inte komma ner från hästryggen! Varken min pappa eller mamma är hästmänniskor utan jag fick det av min älskade granne och jag är skyldig henne mer än mycket.
Det är helt sjukt vad många underbara stunder hon har gett mig tack vare att göra mig hästbiten, all credit går till Malin, min fina granne som gjorde mig hästbiten riktigt ordentligt, för jag håller fortfarande kvar vid dessa underbara djur fast jag har väääääääldigt många gånger funderat på att slutat.
Jag vet inte alls egentligen hur jag har motiverat mig själv att fortsätta rida när jag egentligen kanske utvecklas så mycket längre, inte har någon ponny som passar mig till 100%.
Tror att innerst inne är jag bara nöjd med att få vara i deras närhet, jag har aldrig varit en tävlingsmänniska, men vem vet, alla kan få blodad tand! Fast då måste jag verkligen hitta en liiiiiiiten storhäst som passar mig, och vet inte direkt om jag känner för det just nu.
Fast vissa ponnyer/hästar har gett mig otroligt mycket, Hannas Casper, Hannas Moral, Pandy, Baccardi(stavningen), Tabasco, Goldie, Nelly och Phonix. Den ena har stuckit med mig så jag ramlat av och brutit rörbenet i axeln, den ena förbättrade min balans kollosalt och vissa lärde mig att rida med benen och inte bara åka med och den som mest har hjälpt mig är Hannas Casper!
Nelly fick av mig så jääääkla måånga gånger inom hoppningen så jag blev rädd, och om jag inte hade fått möjligheten att hyra och rida denna underbara ponny så hade jag fortfarande varit rädd! Han hoppade så underbart lätt, brydde sig inte om hindrena utan bara körde, han bara "lita på mig, det här klarar jag!" Och herregud vilka underbara stunder, vissa bättre än andra, men han kommer alltid vara en av mina favoriter tillsammans med Pandy, Goldie och Phonix! 3 welshar och en haflinger, hehe märks det vilken ras jag fastnar lättast för?
Självklart har Nelly en speciell plats i mitt hjärta men fel start på allt som gjorde att jag nog aldrig gjorde att jag fastnade på samma sätt som för Casper, men hon lärde mig åtminstånde att rida rätt med sätet osv, haha knasponny. Men alltså jag har ridit på ridskolan sen 6 års ålder, har upptäkt att mina val av hästar minskat drastiskt och tja...vad mer kan man säga, alltid en hästtjej, för evigt en hästtjej?
En dag ska jag hitta mig en egen häst/ponny, eftersom jag lätt kan rida b-ponny kommer nog min framtida häst bli en pensionerad, fräsch welsh från en ridskola, haha, helt lagomt för en vuxen som bara vill ha en bästa vän och en träningskompis!
Och nu blev detta jättelååååångt, men vet inte, kände för att skriva långt, hoppas någon förstår min poäng och passion för dessa underbara djur!
Kommentarer
Trackback
