EnLitenSpralligAsiat

Kväller, är sjuk, så tycker livet allmänt suger.

Har varit och fotat lite handboll, men jag är ju sjuk så jag kunde inte prestera precis bra.

Har inte så mycket mer att säga, ska nog ta och lägga mig i sängen och se på anime:)

Jo jag har aldrig haft många vänner, allra helst varit med någon efter skolan.

Och under högstadietiden blev det bara värre och värre.

Jag slöt mig mer och mer in i mitt skal och tappade kontakten med många fina människor som jag nu inte har mod att ta kontakt med igen.

Allt detta stör mig en hel del ibland och ibland tänker jag, äsch, jag får helt enkelt leta på nya vänner som är mer som mig, förstår mig ännu mera och ser mig som en riktigt bra kompis och kommer försöka behålla kontakten med mig även om jag inte har jämnt har tid och prata med denna person.

Men nu är frågan, hur många vänner och hur mycket ska man behöva vara med vänner för att räknas som social och hur många vänner ska man egentligen ha för räknas som social?

Jag umgås bara med två personer för tillfället när jag inte är i skolan, annars sitter jag hemma framför datorn och eftersom jag inte festar så träffar jag inte speciellt många nya människor.

Men jag har väldigt många som jag planerar att träffa som jag har hittat över internet.

Kommer träffa minst två stycken nya människor från min msn i sommar men räknas de som vänner eftersom jag aldrig har träffat de förut.

Så räknas jag som social eller inte…det jag nog vill komma fram till är…räknas jag som en ensamvarg, som hellre sitter hemma framför datorn än att springa på stan på helgerna eller frågar andra om vi kan åka någonstans?

Det är många tankar som snurrar i mitt huvud men det är skönt att få detta ur mig, vet inte hur många av er läsare… de få läsare jag har som bryr sig om detta men jag vill gärna få ur mig saker eftersom jag är bättre på att få ur mig grejer genom texter än att prata.

Det är ännu värre när jag känner att andra människor tycker jag lite annorlunda, älskar asiatisk pop osv.

Nu har jag rabblat en hel del om detta, tror jag har fått ur mig det mesta jag vill få ur mig för den här gången, hoppas bara någon förstår mig.

Och har ni något tips hur jag kan komma över tröskeln att ta kontakt med andra människor?

Skulle bli väldigt glad över att få något litet tips:)

Hejsan, har varit i Falun även denna helg på hoppning och massa fotning.

Gick hyfsat bra för mig men bättre för Nathalie som jag åkte med!

4 i LCn och precis utanför placering i LBn och hon red skitbra, fick ett oturs pet som lik väl hade kunnat legat kvar.

Wilma på Shogge vann LCn och 2 i LBn, hon kan den där lilla söta skitungen.

Annars så fick väl jag ihop över 200 kort på något konstigt vis, hade ingen bra fotokänsla på morgon, men blev bättre efter första klassen som räddade dagen, men jag har märkt att det blir mörkare att fota om man står på en läktare som är högre upp än själva banan, det suger, men jag lyckades hyfsat i alla fall med några bilder.

Men jag är lagomt pepp på vädret, 10+ grader och mer i skuggan igår till -3 typ idag med snöstorm och smått kaos.

Vart tog våren vägen???

Fast lite tur har jag idag, fick reda på att Nathalie ska till Falun imorgon för att kolla sitt knä till 10, så det passade bra för mig som börjar 10 så jag slipper kringelkrock bussen till Falun!

Nu har jag rabblat färdigt, ska ta en dusch, sen blir det att arbeta sig genom alla bilder:)

Det är en fråga som de flesta ställer sig inom allt.

Att kunna veta och känna av den yttersta minsta skillanden på att gå för långt eller hålla sig på den säkra sidan.

Jag har nog gått över gränsen ibland och ibland inte, om inte så funderar jag nog rätt ofta på vart min gräns går inom allt och allting.

Har aldrig haft någon koll på när jag borde stanna hemma på grund av sjukdom eller liknande.
Kan även aldrig riktigt veta när jag säger fel saker, även om det förbättras allt eftersom.

Men vart går gränsen för hur mycket jag ska våra stå på mig inom något?
Är ju en väldigt blyg tjej som inte vågar alltid säga vad hon tycker och vill, så ibland får jag problem med att faktiskt få mig hörd av andra men ibland tror jag att när jag väl kommer igång kan det lätt bli för mycket.

Och som många andra har jag väldigt lätt att dra över min trötthetsgräns, de vill säga, veta när jag är lagomt trött för att kunna somna men ändå inte vara helt död när jag ska sova.

Så är det just nu kan jag säga, är trött som fan men kan nog stanna uppe ett tag till.

Ska bara posta lite bilder på min fotoblogg nu och sen blir det nog sängen, byebye:)

Världens bästa sajt för oss fotonördar som vill ha massa bilder, billigt och snabb leverans.

Kan inte rekomendera något bättre fotolabb just nu, även om det finns fler bra fotolabb som du skickar in till och får förstoringar osv, men kan säga att Expert är riktigt dyra, ett av de ställen jag inte hade beställt bilder från.

Har inte riktigt koll på OnOff och Elgiganten, men de är mitt emellan Expert och Fujidirekt.se.
Tillägger att en 10x15 bild från fuji kostar 0.75kr, dvs 75 öre och så tillkommer frakt på 29kr och det bästa är att det bara blir en fraktkostand, dvs 29kr i frakt för t.ex. 100 bilder.
Fast nu ska jag beställa mina bilder och sen blir det sängen:)

Vad är en äkta vän? Är det en man aldrig bråkar med eller en man vågar bråka med?

Är man en äkta vän när man väljer saker framför andra människor och när man pratar mer om och med djur än med människor? Jag har egentligen ingen koll, men jag vill att mina vänner ska vara ärliga, våga säga vad de tycker även om det kan leda till småbråk och argumenteringar och vara sig själv inför mig.

Vill inte ha en kompis som inte vågar vara sig själv eller försöka för mycket att vara någon annan.

Mina kompisar ska även kunna lyssna seriöst på mig om jag har problem och behöver lätta på hjärtat.

Är det dessutom bättre att ha väldigt många "vanliga" vänner istället för att ha väldigt få men istället "nära" vänner? Jag har väldigt svårt att hålla kontakten med människor så för mig har det slutat att jag inte ens ett 10 tal nära vänner utan har mina väldigt få men nära vänner som jag pratar om det mest med.

Kan säga att jag är långt ifrån populär bland människor, sminkar mig inte, klär mig inte i de nyaste och snyggaste kläderna. Så räknas inte jag som tjej då? Om man säger så om andra tjejer, är man en riktig vän då?

Jag har inte varit med om att någon har sagt rakt ut att jag inte är tjejig av mig, men ibland anar jag att andra tjejer och människor faktiskt nog innerst inne tycker jag är lite konstig som inte bryr mig om smink, partyn och att jag faktiskt äldrig har blivit full.

Men wth, är det så fel i dagens samhälle att inte dricka, gå på fester och sminka sig bara för att man ska gå ut?

Alltså jag är en 140 cm lång tjej som har längre överkropp än underkropp, jag har icke raka ben, de är snea och mina knän pekar "tvärt" utåt, inte riktigt men ibland känns de så, många klagar på att jag går alldeles för sakta...men en normal lång persons ben slutar en bit ovanför min armbåge, så är det då meningen att jag kunna ta lika långa steg som denna då?

Jag har ovanligt korta ben för att vara 140 cm lång, så hur fan ska jag då kunna hålla samma fart som en över 170cm? Och på idrotten så är det anpassat för alla mina "långbenta" vänner som säkert är 40cm längre än mig minst. Nu kom jag in på något annat men många tänker nog på detta sättet även om det just nu inte bara handlar om mig! Men jag märker saker ibland även om jag inte visar det, har alltid varit den kortaste och långsammaste i klassen, jag bryr mig inte längre, har lärt mig att stänga ut saker...ibland blir jag för stängd men då finns det vissa personer som räddar min dag och de vill jag ge 1000 kramar för att de ser mig som den jag är och inget annat!

Och jag har börjat skrivit väääääldigt långa inlägg, hoppas de är lite mer intressanta än mina; "Idag har jag gjort..." osv.

Nu ska jag pilla på en bloggdesign, skriver imorgon och lägger upp nya bilder på fotobloggen idag:)

Hur många känner igen sig själva eller andra i den här historien jag skapade på min psykologilektion?

Anna är en 15 årig tjej som är väldigt stressad.
Hon ingår i det coola gänget, är snygg och populär.
Men innerst inne är hon stressad över att hennes föräldrars krav på att hon ska vara den bästa inom allt. Skola, inom gänget och i allmänheten.
Så samtidigt som hon försöker vara den populär och duktiga tjejen försöker hon hinna med att göra läxor och plugga så hon kan få de högsta betygen på alla proven.
På grund av alla läxor och tid som går åt till kompisarna somnar hon väldigt sent och försover sig ofta. Det gör att hon blir oftast lättretlig, aggressiv och känner av både ångest och depression.

Jag känner en person som har det såhär, men kan tänka mig att det är rätt många som faktiskt har det såhär men inte har sagt något till vänner eller föräldrar.
Tycker det är otroligt tragiskt att människor, speciellt unga personer har det såhär, jag kan inte säga att jag förstår de för jag har ju aldrig haft det på det sättet och hoppas att jag aldrig får det heller. För er som undrar hur jag ska tänka i för banor inom psykologi kan jag skriva ner lite fakta och terapi grejer, kanske kan hjälpa någon, inte för att jag tror det.

Psykodynamiska perspektivet

Freud skulle ha trott att Annas problem började redan under hennes barndom.

Genom att föräldrarna redan då satt stor press på hur hon skulle bete sig och hur hon skulle se ut.

Enligt honom så är den tidiga väldigt betydelsefull för vårt psyke och framtid.

Tack vare den tidiga utvecklingen som Annans föräldrar drar in henne igenom att visa hur henne hur vuxna beter sig och inte beter sig.

Han anser att den viktigaste utvecklingen sker redan innan 6 års ålder.

Så redan från start klädde hennes föräldrar henne i ”vuxen” kläder och ordna så hon fick vara med i olika slags tävlingar.

Utvecklingen styrs av biologiska drifter, delvis av våra relationer till de närmaste runt en, särskilt modern.

En välbalanserad personlighet är grunden till ett bra psyke.

När hon har gjort prov och inte får det resultatet hon ville ha så ökar pressen på henne tack vare att hon inte har ett så stark ”jag” bild av sig själv och vad hon själv vill.

Biologiska perspektivet

Enligt det biologiska perspektivet så har Annas problem orsakats att henne normal producering av dopamin och serotonin har slagit av en del på grund av all press och mentala stress henens föräldrar har utsatt henne för.

Dopaminet har en stor del till att hjärnan ska kunna aktivera den mentala aktiviteten i hjärnan och för att skicka signaler till hjärnans belöningssystem att du har gjort något bra.

Charles Darwin hade trott att Anna har en ojämn producering av serotonin som gör att hon ibland kan klara av sin aggression och ibland att hon kan explodera helt utan förvarning på grund av all stress.  Den ojämna produceringen av serotonin gör att hon även ibland får för lite av serotoninet som gör att hon blir deprimerad.

Anledningen till att serotoninet inte produceras i en jämn halt kan bero på en störning i kroppens kemi, felaktiga kostvanor eller en genetisk programmering.

Det kan också bero på en kombination av dessa tre anledningar också.

Kom på att jag inte har skrivit ner terapidelen än, men såhär kan det vara inför det tjocka pannbenet hos människor som har det som Anna i min historia. Det är konstiga ord och förklaringar till allt detta som smarta forskare har kommit fram till.
Nej nu har jag lyckats skapa mig ännu ett jättelångt inlägg, så ska skriva ner min terapi del nu:)

Tjollahoppsan, idag har vi börjat med Indesign, ett adobe program som man använder när man t.ex. ska göra en folder eller artikel. Kan inte speciellt mycket men precis som alla andra program är det ju speciellt framtaget för att skapa artiklar, böcker osv. Så mycket bra användbart program. Fast jag har inga bra minnen om Indesign men hoppas jag kommer få det nu när vi har bästa Anki som lärare inom det. Nils som vi hade förra året lärde oss inte ett skit, och är sjukt besviken på mig själv! Fick bara G i Grafisk kommunikation A kursen! Måste verkligen ta och skärpa mig, såhär kan det ju inte fortsätta! Hur som helst, imorgon blir det att kolla genom Illustrator och Indesign när jag får tid över så jag faktiskt börjar leverera bättre grej till mina grafiska lektioner, och egentligen hade jag behövt plugga japanska nu men gör det efter ridningen, det var inte sån svår läxa eller stor så den klarar vi av direkt.
Men nu ska jag kolla lite anime och kolla till bilddagboken:)